Stressigt värre

Som ni säkert märkt så har uppdaterandet på senaste tiden inte varit så flitigt. Kan bara konstatera att det händer rätt mycket nu som stöter projektet åt sidan. När jag tar upp dokumentationen så hojtar jag till i tråden på Springsteen-forumet. Det som komma skall är en genomgång av tankarna kring Darkness On The Edge Of Town, samt texter om de skivor som jag fick på posten av Martin.

Håll ut!

Lika som bär?

Eftersom jag lider av en svårartad form av fotbollssjuka har jag inte kunnat undgå att se likheten mellan en viss Del Piero i Juventus och vår vän Bruce. Det är inte utan att man blir förvirrad när man tror att man ser Bruce dundra in en frispark strax utanför straffområdet.

Lilla julafton

Idag fick jag post ända från Finland, närmare bestämt från en herre vid namn Martin. I brevet låg två bootlegs som redan nu skriker efter en första genomlyssning, någonting som ska ske om cirka 28 minuter. Mer information om skivorna kommer upp senare, jag vill tillsvidare bara tacka Martin å det varmaste och påpeka att jag tror att det här är första gången jag fått post från Finland.

Live i Det Stora Äpplet (1973)

Nu har jag under en längre tid lyssnat på en bootleg som är inspelad i New York 1973 och som går under namnet My Fathers Place. Jag har inte en sus om vad det är för typ av lokal det utspelar sig i, men det handlar förmodligen om någon mysig liten klubb där man kan klämma in lagom många jenkare för att stämningen ska vara på topp.

Jag skulle redan nu vilja lägga all skuld vad gäller mitt taffliga uppdaterande på den här skivan, den är magisk på så många sätt och jag kan inte se hur jag ska kunna skiljas från den. Spellistan innehåller förvisso inte många av de favoritspår jag hunnit samla på mig, men med det här soundet räcker det med att Bruce kablar ut en helt sjuk version av Spirit In The Night för att jag ska stanna kvar och dyrka lite till... och lite till... varje dag.

Utan att gräva ner mig för mycket i ljudbiten vill jag bara anteckna att Bruce svängiga och mer jazziga sound från Greetings From Asbury Park, N.J. (1973) gör sig sjukt bra på en livescen med ett alarmerande kompband. Det känns verkligen som att samtliga delar av bandet ger precis allt, såvida det inte sitter en stackare med panflöjt i periferin som jag inte hört. Detta leder till tanken om vad Bruce kan göra av sina övriga studioalbum när det vankas livespelningar. Någonting säger mig att jag kommer att ha en väldigt trevlig månad.

Som en avslutande parentes måste jag också få hylla Springsteens mellansnack. Han lyckas skoja om allt och inget på ett sätt som inte stinker ansträngdhet, snarare bekvämlighet och rofylldhet. När han dessutom skojar om att hans två första singlar sjönk som en sten på hitlistan börjar jag tycka om honom på riktigt. Knepigast är hur som helst att han låter lite som Henrik Lundqvist.

Projektet går vidare med tvångsförflyttning av My Fathers Place, och jag ska istället koncentrera mig mer på Darkness On The Edge Of Town (1978) samt ytterligare en bootleg. Har ni tips på någon som summerar Springsteens 70-tal på ett bra sätt så tar jag varmt emot alla förslag.