Nu har jag under en längre tid lyssnat på en bootleg som är inspelad i New York 1973 och som går under namnet My Fathers Place. Jag har inte en sus om vad det är för typ av lokal det utspelar sig i, men det handlar förmodligen om någon mysig liten klubb där man kan klämma in lagom många jenkare för att stämningen ska vara på topp.
Jag skulle redan nu vilja lägga all skuld vad gäller mitt taffliga uppdaterande på den här skivan, den är magisk på så många sätt och jag kan inte se hur jag ska kunna skiljas från den. Spellistan innehåller förvisso inte många av de favoritspår jag hunnit samla på mig, men med det här soundet räcker det med att Bruce kablar ut en helt sjuk version av Spirit In The Night för att jag ska stanna kvar och dyrka lite till... och lite till... varje dag.
Utan att gräva ner mig för mycket i ljudbiten vill jag bara anteckna att Bruce svängiga och mer jazziga sound från Greetings From Asbury Park, N.J. (1973) gör sig sjukt bra på en livescen med ett alarmerande kompband. Det känns verkligen som att samtliga delar av bandet ger precis allt, såvida det inte sitter en stackare med panflöjt i periferin som jag inte hört. Detta leder till tanken om vad Bruce kan göra av sina övriga studioalbum när det vankas livespelningar. Någonting säger mig att jag kommer att ha en väldigt trevlig månad.
Som en avslutande parentes måste jag också få hylla Springsteens mellansnack. Han lyckas skoja om allt och inget på ett sätt som inte stinker ansträngdhet, snarare bekvämlighet och rofylldhet. När han dessutom skojar om att hans två första singlar sjönk som en sten på hitlistan börjar jag tycka om honom på riktigt. Knepigast är hur som helst att han låter lite som Henrik Lundqvist.
Projektet går vidare med tvångsförflyttning av My Fathers Place, och jag ska istället koncentrera mig mer på Darkness On The Edge Of Town (1978) samt ytterligare en bootleg. Har ni tips på någon som summerar Springsteens 70-tal på ett bra sätt så tar jag varmt emot alla förslag.
Jag skulle redan nu vilja lägga all skuld vad gäller mitt taffliga uppdaterande på den här skivan, den är magisk på så många sätt och jag kan inte se hur jag ska kunna skiljas från den. Spellistan innehåller förvisso inte många av de favoritspår jag hunnit samla på mig, men med det här soundet räcker det med att Bruce kablar ut en helt sjuk version av Spirit In The Night för att jag ska stanna kvar och dyrka lite till... och lite till... varje dag.
Utan att gräva ner mig för mycket i ljudbiten vill jag bara anteckna att Bruce svängiga och mer jazziga sound från Greetings From Asbury Park, N.J. (1973) gör sig sjukt bra på en livescen med ett alarmerande kompband. Det känns verkligen som att samtliga delar av bandet ger precis allt, såvida det inte sitter en stackare med panflöjt i periferin som jag inte hört. Detta leder till tanken om vad Bruce kan göra av sina övriga studioalbum när det vankas livespelningar. Någonting säger mig att jag kommer att ha en väldigt trevlig månad.
Som en avslutande parentes måste jag också få hylla Springsteens mellansnack. Han lyckas skoja om allt och inget på ett sätt som inte stinker ansträngdhet, snarare bekvämlighet och rofylldhet. När han dessutom skojar om att hans två första singlar sjönk som en sten på hitlistan börjar jag tycka om honom på riktigt. Knepigast är hur som helst att han låter lite som Henrik Lundqvist.
Projektet går vidare med tvångsförflyttning av My Fathers Place, och jag ska istället koncentrera mig mer på Darkness On The Edge Of Town (1978) samt ytterligare en bootleg. Har ni tips på någon som summerar Springsteens 70-tal på ett bra sätt så tar jag varmt emot alla förslag.
1 kommentar:
Både Summertime/the Agora och Winterland spelades in under 1978 (Augusti resp. December) och är väl kanske de mest populära bootlegs under 70-talet.
Skicka en kommentar